Namnet hänför sig till kustområdet Bröms beläget i Blekinges nordöstra hörn – en landsända där handel / sjöfart sedan vikingatiden var speciellt livlig och närheten till den gamla gränsen medförde smuggling i stor omfattning. Vanligt var export av salt kött, trä & järn - import av salt i handel med t.ex. Luebeck/Lueneburg.

Hur namnet uppstått vet man inte – person eller område? Västgötalagen ca år 1050 beskrev hur sex man från vardera Sverige och Danmark satte ut gränsen i sydsverige. den ostligaste stenen var Brömsesten i gränsleden Brömsebäcken. I bäckens delta byggde den danske kungen Valdemar Atterdag 1360 gränsfästningen Brömsehus där han kunde proviantera fartygen som skulle till Gotland. Fästningens underhåll utkrävdes av lokalbefolkningen så att handelsmännen med sina rörliga båtar och kärror undvek pålagan. Handelsmännen flyttade istället till Smålands kust och inland.
Folk från Bröms kunde kallas Bröms enligt tidens sed men behövde ej vara släkt.

De stora fyndigheterna runt Lueneburg av salt och salpeter (för krut sedermera) skapade enorma rikedomar.

En släkt Brömsar där handlade med dessa produkter sedan 1200-talet. Ett numera sevärt tegelhus, Brömsehaus,  i det gamla Lueneburg byggdes för släkten åren 1404-1409.

Förste ägare var Saltmästare Dierick von Brömse. Flera var borgmästare där och två även i Luebeck. Gustav Vasas kontaktman för både lån (Luebeckskulden) och drottningförmedling (Katarina av Lauenburg) var Nicholaus Brömse som vid reformationen ca 1540 flyttade till Ruedesheim vid Rhen där Brömserburg vid stranden och hans nybygge Brömserhof uppe i centrum av staden är sevärdheter. 

Enligt biskop Hans Brask i Linköping (1464-1538) gifte sig en Jöns Bröms omkring 1420 med Kirstin Tyrgilsdotter på Upplanda gård i Hwetelandah (Vetlanda) . Hon gifte sig senare med Offe Nilsson Bååt, vars barnbarnsbarn Nils och Lars Ruska fick frälse, släkt nr 161, och Bröms-namnet tillbaka av Gustaf Wasa med referens till ovannämnde Jöns Bröms på Upplanda. Med söner återfanns sedermera som amiraler i flottan och hövitsmän på både Kalmar slott och Nyköpingshus.

Lars Bröms svärmor föddes på Torpa Stenhus liksom Gustaf Wasas tredje hustru Katarina Stenbock som hade barndom med Lars Bröms 10 döttrar i bygden varav en blev hennes hovdam senare.

Sverige hade tidigare ett speciellt stort behov av folk som studerat – i första hand läsning, skrivning och räkning.

Brömsarnas kontakt med handel och utland gjorde dem vana vid räkning och språk. Böcker kom då också in i släkten och ett antal Brömsar fanns inskrivna på Uppsala universitet på 1500-talet redan.

En Olof Bröms och Olaus Petri, reformatorn, var studiekamrater i Wittenberg (Luther) och kom samtidigt hem till Sverige 1519 och båda togs i tjänst av Gustaf Wasa ca 1523. Olof Bröms blev 1524 Gustaf Wasas kammarmästare i 13 år, men lämnade tjänsten och Sverige 1537 för Danzig. Hans barn fortlevde i Fiskvik och Älgered, Bergsjö socken, ca 5 mil söder Sundsvall.  ”Kammarens” uppgifter omformades 1539 till  Kammarkollegiet som kontrollerade de nybildade statliga ämbetsverken.

Brömsarna sysslade med handel/sjöfart och hantverk, fanns under 1500-talet även i Jönköping.

Namnet Bröms finns registrerat i Jönköpings Tänkebok sedan 1512.

Sven Månsson Bröms köpte år 1531 en tomt där av Vadstena  kloster. Sven Månsson Bröms hade bl.a. tre söner Gudmund, Anders och Måns Svensson. Sven Månsson Bröms och två söner var borgmästare i Jönköping. Sonen Måns var borgmästare i Norrköping år 1620 där tre av dennes söner blev rådmän och en stor släktgren växte upp.

Från Jönköpings borgerliga Brömsar utgick flera adliga ätter:
nr 365/Strömberg år 1646
nr 870/Strömberg år 1674
nr 50/Stromberg grevlig
nr118/Stromberg friherrlig
nr 1579/Lindencrona år 1719
nr 932/von Brömsen år 1678
Johan Jöransson Bröms adlades von Brömsen 1678, släkt nr 932. Hans föräldrar var kopparslagarmästaren Jöran Jönsson Bröms död 1663 och Ingiel Knutsdotter död 1674 20/5. Johan var regementessekreterare över militiestaten i Dorpat i Estland tills 1657 och blev sedermera rådsherre och 1676-81 borgmästare i Dorpat. Hustru Sofia Dreff. Släkten blev också introducerad på riddarhusen i Livland och Estland.

Äldste sonen Johan d.y. blev landshövding på Ösel. Med de svenska styrkorna tvingades Johan hem av ryssarna via fartyg från Riga till Stockholm 1718. Johan d.y. hade sex barn med stockholmsflickan och ambassadörs-dottern Christina Julia Coyet död 1692. Den äldste Johan-Julius gren förblev ryska officerare i tre släktled och dog ut 1823. Den andre Henrik-Vilhelms gren förblev svenska officerare lokaliserade i östra Sverige. Tredje sonen Carl Gustav 1686-1751 var löjtnant vid sachsiska infant.-reg. i svensk estlands-tjänst och fanns 1721 på Garnisonen i Göteborg. Adolf Fredrik ryttmästare i Uppland. Ogift. Levde i Norrköping 1729. Otto Georg f.1690 i Dorpat - okänt öde. Gertrud Sofia f. 1688 gift i Stockholm Bozaeus och Allemann och död vid 59 års ålder.
De två andra sönerna Magnus och Georg avancerade med framgång i den ryska militären och administrationen och även i svensk tjänst. De två var ryska rådsherrar hos tsaren.
Magnus gren dog ut i Livland efter 1823.
En spillra av Georgs gren räddade sig tillbaka till Sverige runt 1920 från total undergång efter den ryska revolutionen. (I Ryssland finns från Georgs gren bara kvar Olga Slobodkina vB född 1958. Hon har bl.a. skrivit en släktkrönika på ryska (manuskript på 700 sid.). Hon är journalist, fotograf, poet, estradör, engelsklärare, översättare etc.)
En fjärde son Gustav dog i ungdomen. Två döttrar gifte sig med svenskar.