Olof "Släpp-Olle" Persson  *1791  †1884   

 Duktig karl som grundade Suddesjaur 

Källa: Ruth & Elsy Nyman (Arvidsjaur Byar & Nybyggen 1757-1897)  

SLÄPP-OLLE VAR INTE ALLS SLÄPPHÄNT
Suddesjaur (NV:s utsände) I Sandfors är Släpp-Ollle en legendarisk figur, som man hört
talas om, men som man inte vet just något om annat än att han skulle vara släpphänt och
därav fått sitt namn. Däremot i Suddesjaur är Släpp-Olle hur realistiskt verklig som helst. Där är han
rent av byns grundare. Där vet man också oändligt mycket att berätta om Släpp-Olle. Man
vet att han var en beundransvärd person full av arbetslust och företagsamhet.

Vad han var minst av allt var så var det släpphänt.

Att han gav upp brobygget över Skellefteälven vid Sandforsen på grund av att yxan
ramlade från skaftet vill man inte förneka, men att brobygget inte kom till stånd berodde
nog helt och hållet på att Släpp-Olle vantrivdes i Sandforsen och därför flyttade därifrån
med sin familj för att i stället bosatta sig i Suddesjaur, där han förverkligade de drömmar som
han påbörjat i Sandforsen. Alltså den om kvarnbygget bland annat.

DOG UTFATTIG...
Två gamlingar i Suddesjaur som vet mycket om Släpp-Olle är makarna Viktoria & Oskar
Åman som vägrar acceptera den kritik som Släpp-Olle fick i det reportage, som gjordes
om honom i Sandforsen. "Släppen" var en kärnakarl och ingenting annat, anser makarna
Åman, som av sina föräldrar fick höra många berättelser om denne märklige man. Med
primitiva redskap - en hemsmidd yxa och en träspade - odlade han upp nuvarande
Potatisudden i Suddesjaur, där han även byggde byns första hus, en ladugård, i vilken han
med sin familj och ko bodde i två års tid fastän Släpp-Olle fick trots sin företagsamhet och
stora arbetslust framleva sina sista levnadsår på undantag.

Han ägde ingenting av allt han med svett och möda arbetat sig fram.

Ett skuldpapper till en handlare blev hans undergång och
 som utfattig dog han i december 1884 i Suddesjaur 96 år gammal.

Hans fru avled tre veckor senare 94 år gammal.

Allt detta vet makarna Åman med säkerhet, enär Släpp-Olle och hans hustru under de sista
tio åren av sitt liv bodde hos Oskar Åmans far Jonas Åman, som kom till Suddesjaur som
arrendator på det hemman Släpp-Olle arbetat upp. Släpp-Olle var in i det sista en kry, vital
och stark man, men så hade han också varit knekt i unga år och bland annat utstått
formarschen som krigare från Norge, troligen 1815. Det var då han kom till Suddesjaur för
första gången och förälskade sig i detta ställe, omtalar Viktoria Åman. Han var anställd och
mobiliserad år 1814 som trosskusk i armén. Kriget blev dock kortvarigt. Hemfärden däremot
så mycket mera besvärlig. Han fick, enligt det som berättats gå över fjäll och vatten till
Sverige igen. Han hamnade inom landets gränser i närheten av Piteälven, kom från
norrsidan till Jäckna, tog sig efter underrättelser från en lapp över sjön Malmesjaur (vid
nuvarande Stenudden) och passerade till Sandforsen.
Det var då han upptäckte vattenfallet vid Kvarnbäcken och genast såg att där skulle bli en
utmärkt plats för en kvarn. När han kom ner till nuvarande Potatisudden fick han se att
blåbären där var ofrusna trots att det var långt lidet på hösten.

Här var en lämplig plats föratt odla korn, som var nybyggarens enda mjöl.

Då bestämde sig troligen "Släppen" för attflytta till Suddesjaur, säger fru Åman.

ÄLVEN PROBLEM
Enligt vad som har berättats trivdes Släpp-Olle aldrig riktigt bra i Sandforsen och det var
älvens fel som utgjore ett stort problem, då den icke gick att ta sig över och då istället höra folk stå
och ropa på båt från andra sidan irriterade tydligen "Släppen", tror Oskar Åman, som kan
berätta att Släpp-Olle hade byggt såväl stuga som ladugård även där.

År 1826 tog han sin familj, ko och get samt de övriga få ägodelarna och flyttade till Suddesjaur.
Det berättas att hans första boplats här var under en gran, omtalar fru Åman. Hans äldsta
dotter, som var 13 år, grät vid åsynen av det nya stället vet man också, liksom att
han innan han nådde Suddesjaur hade offrat geten till en lapp som ersättning för den hjälp
han fick för att ta sig fram till den plats han utsett till sitt nya hem.

LAGÅRD FÖRSTA BYGGET
Den första byggnaden, som kom upp i nuvarande Suddesjaur, var Släpp-Olles ladugård, som
fanns kvar till för ett par år sedan, då den revs. I den bodde han med familj, ko och tjur i två
eller tre år innan han hade bostadshuset klart. Under tiden hade han dock byggt en kvarn
på den plats, där Suddesjaurs byasåg nu finns. Hur han fick tag i kvarnstenar är inte känt,
men det är troligt att han kom över dem i Piteå. En av dessa stenar finns ännu kvar i byn på
gårdsplanen hos Napoleon Nyberg. Kvarnstenen har tidigare använts i byns bastu, där den
tjänat som grund för vattengrytan. Andra kvarnstenen har troligen av Petter Nordholm
förvandlats till brynen, omtalar fru Åman.

Kvarnstenen användes långt efter "Släpp-Olles" bortgång av byborna.

RÖJDE MED TRÄSPADE
Det var ett enormt odlararbete, som Släpp-Olle utförde med sina primitiva redskap, omtalar
Viktoria Åman. Med en hemsmidd yxa och en träspade röjde han mark och odlade upp stora
korntegar, som gav goda skördar och mat åt hela hans familj.

Hur många barn han hade med sig är inte bekant, men alla växte upp och blev stora.
Handfallen stod inte Släpp-Olle för någonting. Hans hustru behövde en sax. Den smidde
han själv. Saxen, som var ett fint handsmide, finns för övrigt bevarad i hembydsmuséet i
Glommersträsk. Nät och fiskeredskap liksom körredskap, den första tiden åt "hästen", som
var en tjur, gjorde han också och sina föresatser höll han punktligt, enligt vad som har
berättats oss, säger fru Åman.
Hur gammal var då Släpp-Olle då han kom till Suddesjaur? Ja, troligen något över fyrtio år,
tippar makarna Åman. Han kom att få heta Släpp-Olle för att han troligen härstammade från
Släppträsk. I Sandforsen har han av allt att döma bosatt sig efter giftermålet.

FÖRLORADE NYBYGGET
Släpp-Olles behov av icke självtillverkade redskap och förnödenheter blev hans undergång.
Med handlare Häggbom i Piteå gjorde han bytesaffärer. Släpp-Olle erhöll mat förlevererade skinn och fåglar.

Inköpen blev större än leveransen och på så sätt tvingades han sig i skuld med sitt nybygge som säkerhet.

När han blev över 50 år orkade han ej med att amortera sinaskulder och handlaren tog nybygget som kvittens. 

Lika illa gick det för övrigt för Oskar Åmans far, som bodde i Nattberget. Han fick avstå sitt
hemman där till handlare Häggbom, som dock som mellanskillnad lämnade honom Släpp-Olles
hemman i Suddesjaur. Detta skedde 1866. Det rådde nödår då och för att "Släppen" och hans
hustru inte skulle behöva svälta fick Jonas Åman skyldighet att dra försorg om Släpp-Olle. Detta
gällde dock inte hans barn, som därför fick ge sig ut i vida världen och klara sig på egen hand. 
Det är genom de förlorade hemmanen, som vi nu kan lätta på mystiken kring vem Släpp-Olle var och

hur han levat, omtalar makarna Åman.

SLÄPP-OLLE PÅ FRIARFÄRD

Släpp-Olle var en karl  som inte gillade att gå och dra ut på tiden med det han avsåg att
utföra bevisas av en sägen om hur det gick till när han skulle fria till sin blivande hustru.

Fru Viktoria Åman har historien upptecknad som hon hört den berättas av sina förfäder.

Så här lär Släpp-Olle ha berättat om sin friarfärd: "Jag var utrustad med matsäck för en vecka till
en viss flicka. Men jag anamma henne inte". "En tid efteråt säitje (for) i åt Vindeln. I
korthet: I tåla åta (jag talade med henne) om påsk, och mitjelmässa gifte vi oss".
Å nu gå dem å gorm å gorm.

HUR GICK DET FÖR SLÄPP-OLLES BARN OCH DERAS EFTERKOMMANDE?
Makarna Viktoria och Oskar Åman har inte bara upplysningar om Släpp-Olle, den
legendariska, sagoomspunna mannen, som var grundläggaren av byarna Sandforsen och
Suddesjaur inom Arvidsjaurs kommun. De kan också ge en kort historia om Släpp-Olles släkts
vidare öden. Då främst om hans barn och deras släktled.

Detta gäller Släpp-Olles fyra söner samt en dotter, som var gift i Vistträsk.

Den äldste sonen Isak bosatte sig norr om Malmisjaur. I hans hem tog alla "snållare" härberge

under sina hästskjutsar ner till Arvidsjaur, Älvsbyn och kusten, omtalar Oskar
Åman. Isak kallades också för "gästgivaren".

Han var gift med en kvinna från Sorsele och hade fyra söner.

Jonas gifte sig med en kusin och bosatte sig i Orrkammen mellan Arvidsjaur och Abborrträsk.

I Orrkammen fanns också en gift dotter till Släpp-Olle.

Släkten Isaksson där härstammar från Släpp-Olles släktled.

Sonen Peter flyttade till Rättsel och bildade familj där.

En dotter gift i Vistträsk härstammar ur Westerbergssläkten i Vuotner, som är ättlingar till Släpp-Olle.

Släpp-Olles son Martin hade dock tänkt stanna kvar i Suddesjaur. Han sökte också 
tillstånd till ett nybyggeshemman, men fick avslag. Det fanns redan en same från Suolejaur som

hade lagt sig till med alla slåtterängar och hade dessa med på den remiss, som gav honom boplats i
Suddesjaur. Utan myrmark var det så helt otänkbart att försörja sig i en skogsby, så
det var bara för Martin att ge sig av och söka sig nya marker.
Även det ställe som sonen Martin hade tänkt göra till sitt hemman vandrade sedan ett bra
tag från hand till hand, omtalar Oskar Åman. Karl Ersa från Nyborg, Arvidsjaur, hade remiss
på stället Nyborg. Av honom köpte prästen Fjällström, som skulle ha en boplats åt sin son i
Arvidsjaur.

Karl Ersa måste ha ett nytt hemman och köpte i sin tur av samen från Suolejaur och då puttades

Släpp-Olles son Martin definitivt ut från byn, även Karl Ersa levde över
sina tillgångar och fick lämna sitt hemman till ett bolag i Moskosel, som fick 500 kr i fordran och fick avbetalningsmöjlighet på sin skuld med 100 kr per år.
Det gick bra för Karl Ersa de två första åren, fast det tredje året dog hästen och så sprack
amorteringsmöjligheterna. Karl Ersa fick flytta till nuvarande Gangsa och fru Viktoria Åmans
föräldrar anställdes som arrendatorer på Karl Ersas tidigare hemman. De flyttade dit år
1878. Stället är fortfarande bolagsställe. Skriv aldrig på ett papper som ett bolag äger, ty
detta är liktydigt med förlust av hemmanet, var de förmanande ord, som min svärfar gav
mig, säger fru Åman. 

ur HV Diaries släktled i biografin som härrör från mormors mor   

   Berättelsen hittad och inskickad av I.A   

   SENAST UPPDATERAD 2018-05-30  13:30